La familia.

Okej, jag överdrev väl en aning när jag jämförde mina känslor med den överkörda tvättbjörnen. Först och främst tyckte jag himla synd om honom, och så kan jag inte erkänna att jag känner mig totalt överkörd. Men det är fruktansvärt tröttsamt att känna alla dessa olika känslor på en och samma gång. Sedan förra inlägget har det känts okej, jag har längtat tills jag får vara svensk igen. Träffa mina svenska kompisar och vara runt familjen. Så det har inte känts jätte tungt. Och det är inte det att jag inte vill komma hem, för det vill jag. Men jag är så extremt rädd för att lägga det här året bakom mig, för det känns som om det är precis det som kommer hända. Jag avslutar mitt år, kommer hem och lever vidare och då tillhör bara detta år till det förflutna. Precis som när jag slutar gymnasiet, det är något man lägger bakom sig en vacker dag. Jag är rädd för att flytta hem igen och inte veta när jag kan komma tillbaka.

Men nog om detta. Mina sista veckor har vart riktigt bra. Förutom halsflussen. Men tacka gudarna för medicinerna här, jag trodde jag bokstavligen skulle dö på onsdagen, mådde lite bättre torsdagen och sprang runt och städade princip hela huset på fredagen. Hemma i Sverige mår man dåligt minst en vecka. Inte här inte. Imorgon har jag precis en vecka kvar som au pair.

Medans jag ägnade min tid åt tvätt och att fixa ungarnas rum satt my baby, det vill säga Eli, och ritade. Han ropade på mig när han var klar med alla sina 6 teckningar. Låt mig presentera - Rebeckis familj; (Notera att det här är Eli's absolut första försök med "huvudfotingarna", han brukar vanligtvis bara kladda).

 Min pappa - eftersom Eli absolut inte kan släppa tanken om att mina pappa har

gröna ögon. Tydligen är ju det jätte konstigt...

Min mamma - Ögonfransarna är det som är speciellt på min mamma, enligt Eli.

Min Bror - eftersom han inte har ögonfransar.

Min syster - Ja, ögonfransarna vilket gör "den" till tjej.

Min katt - Molle.

Min katt - Musse. Eftersom jag en gång berättade för honom att Musse föll i

grannens pool, så så här såg han ut efter den simturen.

Ja, jag har också fruktansvärt svårt att inte le när man kikar på dessa. Killen vet precis hur man får Rebecki att le och må bra.