February, 18.

18 Februari 1991.
Idag är det min födelsedag. Om jag ser det hela från ett svenkt perspektiv, eftersom jag faktiskt befinner mig i ett land där tidszonen är 6 timmar bakåt. Tittar jag på klockan så är det ett par timmar kvar tills klockan slår över till den 18e. I år kommer jag inte befinna mig i Sverige på min födelsedag. WIERD. Vart är mina föräldrar när jag vaknar på morgonen? Vart är alla kramar och pussar? Vart är alla telefonsamtal från mormor, farmor och andra släktningar/vänner till familjen? Vart är alla sms man får på sin födelsedag?Vart är släktkalaset? Vart är mina svenska vänner? Inte här. Inte imorgon. Inte på min födelsedag. Detta känns ju verkligen urkonstigt. Fyller jag verkligen år? Fyller jag, Rebecka Zackrisson, 20? Nu får jag detta att låta som något negativt och sorgligt, vilket inte alls var meningen. Jag älskar att jag befinner mig här borta, men att inte ha familj/vänner runtomkring sig på sin dag är något nytt. Men det slog mig för ett par timmar sedan. Det är inte det att jag inte får träffa vänner/familj på min födelsedag, utan det faktum att jag missar alla mina vänners 20 års dag. Vi fyller 20 en gång i livet och hur länge har vi inte pratat om dessa dagar? Det gör lite ont när jag tänker på att jag inte kommer finnas där för dom när dom fyller år. Dock hoppas jag att dom fortfarande är medvetna om hur mycket dom betyder och hur mycket jag önskar att jag kunde vara där med partyhatt och tårta.

Men snart ses vi igen.
Jag fyllde precis 20.