February, 26.

mobilblogg for forsta ganger. Kommer hem och mots av ett internet som inte fungerar. Sa himla typiskt. Jag borde verkligen sova. Imorgon bar det av mot Portland for shopping med ett par harliga typer. Ikvall var det betydligt lattare att prata engelska an svenska. sa himla underligt det dar. Fast det ar kul nar svensken och normannen pratar, for ingen runt omkring forstar vad vi sager. Idag har jag vart i usa i 4 manader. Underbart.

Funderingar.

Jag stod i duschen och kom och tänka på en sak.
Om 2 dagar har jag befunnit mig i USA i 4 månader. Jag har inte bott hemma på 4 månader. Jag har inte sett mina föräldrar på 4 månader och jag har heller inte haft dom så pass nära att jag kan få deras hjälp hela tiden heller. Snart 4 månader har gått och jag har vuxit så fruktansvärt mycket som människa. Jag har tagit eget ansvar på en nivå som jag aldrig skulle kunna ha gjort hemma i Sverige. Jag spenderar mina dagar med att ägna all min uppmärksamhet åt två barn. Mina värdföräldrar litar på mig så pass mycket att dom är bekväma med att lämna deras barn med mig. 2 barn har vunnit mitt hjärta och fått mig att bygga upp en helt annan säkerhet med mig själv än vad jag hade innan jag kom hit.

Jag går upp tidigt varje morgon för att starta dagen med att göra frukost, packa lunchväskor, skolväskor och se till att barnen kommer iväg i tid (Charlotte till skolbussen, Eli skjuts till skolan). Jag spenderar därefter ett flertalet timmar med att underhålla lillgrabben när han är hemma från skolan, vilket är 3 dagar/vecka. Vi bakar. Leker. Lagar lunch. Jag städar. Dammsuger. Plockar undan. Rensar garderober. Sen är det dags för hämtning i skolan. Ett par timmars lek och sen dags för middag. Vad ska vi äta? Barnen ska badas. Barnen ska få i sig maten. Duka undan. Städa undan och sen slutar jag. När min mamma läser det här kommer hon tänka; ja, precis som jag gör. För det är precis det. Jag agerar lill-mamma här borta. Och det positiva med det? Jag har ingenting emot det överhuvudtaget. Det må vara jobbigt att kliva upp tidigt på mornarna, men att kunna mötas av ett springande barn som slänger sig i farmen på en och ger en en riktigt morgonkram, är något som inte kan mätas med någonting annat. Jag är glad om jag får umgås med barnen. Spenderar jag helgen borta, saknar jag dom och längtar lite tills måndagen kommer så jag får kramas igen.

När jag påbörjade min ansökan om att få åka till usa som au pair hade jag mest en sak i huvudet - amerikanska ungdomslivet. Collegelivet. Jag hade collegefester, varma dagar, varma nätter vid stranden, härliga au pair möten, football matcher och så mycket mer. Idag sitter jag här i Maine 4 månader senare och inser att detta förmodligen inte kommer ske. Jag bor inte på ett område där det kryllar utav au pairer. Temperaturen och vädret är som hemma i Sverige och hitintills har jag inte vart på någon amerikansk football match. Jag har två au pairer i samma område och jag spenderar inte riktigt nätterna på stranden. Men - Jag har amerikanska kompisar. Jag har en värdfamilj som äger hela mitt hjärta. Jag bor i en fantastisk liten stad där alla känner alla. Jag bor precis vid vattnet och jag har en stor skidbacke 5 minuter bort. Jag har aldrig haft hemlängtan och jag klarar mig alldeles utmärkt. Jag har inget emot att äta frukost på ett café för mig själv, jag stannar gärna lite extra och pratar med kassörskan inne på Hannaford och jag har inga problem med att ringa och prata med någon över telefon (surprise Pappa).

Det jag försöker säga är väl att hela den här upplevelsen har förändrat mig - trots att det inte blev som jag tänkt mig. Jag tror till 110% att det blev bättre än jag någonsin hade kunnat drömt om. Jag har vuxit och jag ser framemot att se vart framtiden kommer att leda mig.

Födelsedag och allt det där.

Jag försvann visst där ett tag. Men här är jag igen och ett helt år äldre. Jag har lämnat "teen" stadiet och har nu klivit rakt in i vuxenvärlden. Lite annourlunda känns det faktiskt. Även fast jag inte befinner mig hemma i Sveadala där 20 år faktiskt har en betydelse. Här borta är det ju som tidigare nämnt inte speciellt ballt att vara 20.

Jag startade min födelsedag med världens största kramar från ungarna. Sen möttes jag av "ja må hon leva" över datorskärmen då jag skypade med mamma och syster (brodern min var med på ett hörn, man han är inte speciellt pratglad..). Sedan blev jag utbjuden på lunch av min värdmamma och barnen, där dom spräckte överraskningen om en aniktsbehandling. HALLELULAH. Så himla glad jag blev! Någon halvtimme senare klev jag in på skönhetssalongen och möttes utav ett otroligt lugn. Sedan spenderade jag 1,5 timme i en massagestol där mitt ansikte tvättades rent, smörjdes in och ångades. Det visade sig att tjejen som masserade hade jobbat flertalet år som Nanny så vi hade en himla massa galenskaper att prata om. Jag hade ingen som helst lust att kliva upp ur sängen när tiden var ute, men det kändes så fruktansvärt bra efteråt. Om 6 veckor är det återbesök. Som min värdmamma sa, har du prövat det en gång är det nästintill omöjligt att kunna sluta.

Dagen fortsätta i samma fina spår. Jag duschade, gjorde mig i ordning och möttes utav en vacker tårta! "Happy birthday Rebecka". Jag fick även min andra present som var från barnen. När jag öppnade paket var det nästintill omöjligt att hålla tårarna tillbaka. Ett silverhalsband med 4 "berlocker". En lila sten (min månadssten), en prinsesskrona och ett C (för charlotte) och ett E (för Eli). "Cause you are our princess Rebecka", säger Charlotte och jag kunde inte annat än le. Vilka underbara barn. Nu bär jag även dom runt min hals.

Resten utav kvällen spenderades på restaurang med min amerikanska bästis. Ute på krogen var det flesta medvetna om min födelsedag, dock inte min ålder. Detta innebar ett par för många shotar men väldigt mycket trevligt folk. Jag hade en annorlunda 20 års dag (för jag antar att den hade vart lite annorlunda om jag hade befunnit mig i Sverige..) men en otroligt fin sådan. Chelsea spånar på varenda liten möjlighet som kan få mig att stanna i Camden. Innan jag åkte hit var jag medveten om att jag kommer knyta nya vänskapsband, men vad jag inte var beredd på var hur fina vänner man kan hitta på andra sidan jordklotet. Det finns folk som jag endast säger hej till i baren, men som jag fortfarande kommer sakna när jag åker hem, endast på grund av att dom är dom. Igår hände en mycket spännande sak. En av mina killkompisar kommer fram och säger "rebecka, you need to come over and meet my friend who's from Norway". Killen som gick förbi mig kvällen innan och som jag tänkte "nej, han ser inte amerikansk ut", visade sig vara NORSK! Från Oslo! Jag spenderade resten utav gårkvällen med att prata svenska. Vi hade massvis att prata om. Känns lite otur att han åker hem till Norge om en vecka, för det känns otroligt roligt att kunna prata mitt språk med någon här borta och att personer förstår mig. HÄRLIGT.

bilder finns i inlägget under då blogspot inte alltid sammarbetar.

Bilder från helgen.

Torsdagen spenderades som vanligt i skibacken med grabben. PUSS

En vännina till familjen hade gjort denna finfina tårta till mig.

Möts utav prinsesspartyhattar och födelsedagssång.

Chelsea körde all in på drinktags. Jag valde den lite "snällare".

A picture says more then 100 words. Bi-a-tch.

Some sagt, all in.

C. Cates

Utsikt från Camdens Snowbowl. Finns inte ord som man förklara hur

vackert det är.

Att kunna åka skidor med utsikt över havet.

February, 18.

18 Februari 1991.
Idag är det min födelsedag. Om jag ser det hela från ett svenkt perspektiv, eftersom jag faktiskt befinner mig i ett land där tidszonen är 6 timmar bakåt. Tittar jag på klockan så är det ett par timmar kvar tills klockan slår över till den 18e. I år kommer jag inte befinna mig i Sverige på min födelsedag. WIERD. Vart är mina föräldrar när jag vaknar på morgonen? Vart är alla kramar och pussar? Vart är alla telefonsamtal från mormor, farmor och andra släktningar/vänner till familjen? Vart är alla sms man får på sin födelsedag?Vart är släktkalaset? Vart är mina svenska vänner? Inte här. Inte imorgon. Inte på min födelsedag. Detta känns ju verkligen urkonstigt. Fyller jag verkligen år? Fyller jag, Rebecka Zackrisson, 20? Nu får jag detta att låta som något negativt och sorgligt, vilket inte alls var meningen. Jag älskar att jag befinner mig här borta, men att inte ha familj/vänner runtomkring sig på sin dag är något nytt. Men det slog mig för ett par timmar sedan. Det är inte det att jag inte får träffa vänner/familj på min födelsedag, utan det faktum att jag missar alla mina vänners 20 års dag. Vi fyller 20 en gång i livet och hur länge har vi inte pratat om dessa dagar? Det gör lite ont när jag tänker på att jag inte kommer finnas där för dom när dom fyller år. Dock hoppas jag att dom fortfarande är medvetna om hur mycket dom betyder och hur mycket jag önskar att jag kunde vara där med partyhatt och tårta.

Men snart ses vi igen.
Jag fyllde precis 20.

it's been the usual sunday with a flu

Idag dagdrömde jag om att spatesera runt på Stockholms bakgator, sitta på mysiga caféer med fina vänner, dricka kaffe, klä mig i vilka kläder jag känner för att klä mig i, trycka ner fötterna i ett par kilklackar och dansa tills morgonen ett par dagar efter. Fast sen påminns jag utav svenska språket och det superdyra kaffet, så då kändes det inte lika inbjudande längre. Jag undrar om folk kommer se konstigt på mig om jag fortsätter att prata engelska även när jag är tillbaka i Sverige?

happy valentines day.

Glad alla hjärtans dag på er. Idag har jag jobbat men avslutar dagen på ett amerikanskt high school där det bjuds på skolpjäs. I helgen åkte jag den gula fina amerikanska skolbussen för första gången. Vilken grej tyckte jag och Chelsea trodde jag skojade med henne. Gula skolbussar och röda partymuggar.

"blond" to "dark"

Hoppsan! "Sue, i think i wanna do my hair darker". "Are you sure?" "Yeah, why not?" "Okay, lets go to the beautishop right away!". Jag har en värdmamma som älskar att göra hår, vi stack iväg och nu sitter jag här, ett par timmar senare med mörkt hår. Vilken skillnad. OJ! Men så jag trivs. Jag har kläderna och sminket på och sitter och väntar på min personliga chaufför - chelsea. Som för övrigt är helcool. Enligt henne bör jag stanna i Maine för alltid. Vi ska ut och "dansa" ikväll. Får se hur många som kommer kommentera håret "what the hell did you do with your hair?". Nej, jag GILLAR det!

Min kväll börjar när eran slutar. Känns underligt.

February, 11.

Okej, först och främst vill jag säga till dig mamma; Flippa inte ur när du läser det jag är på väg att skriva. Detta är endast funderingar och inget bestämt! (hehe)

Jag har börjar fundera på mitt år här borta och vad som ska hända när jag kommer hem. Jag har hittat en utbildning som jag verkligen är megasugen på att läsa (om jag kommer in det vill säga), och då går det att ansöka i Januari 2012 eller Augusti 2012. I samband med detta har jag även börjat fundera på det här med förlängning. När du åker som au pair med Cultural Care kan du (efter dina 12 månader) välja att förlänga med 6,9 eller ytterligare 12 månader.

Mina 12 månader är slut i oktober. Sedan har jag en extra resemånad, i november. Det vill säga att jag kommer anlända hem till Sverige i november/december. Då kan jag alltså söka in och hoppas på att jag kommer in till Januari. Om jag inte gör det, kommer jag gå Jan-Aug utan någonting att göra. Min känsla jag har just nu är att jag inte är klar med USA. Jag är helt enkelt inte redo att flytta hem till Sverige igen. (Ja, jag har vart här i 4 månader men iallafall). Detta gör mig totalt förvirrad. Så, låt oss säga att jag bestämmer mig för att förlänga (håll i hatten mamma) med 6 månader. Då innebär det att jag kommer hem till Sverige igen i Maj, och kan då spendera sommaren tillsammans med familj och vänner och söka in till Höstterminen. Om jag väljer att förlänga med 9 månader så kommer jag hem i Augusti vilket inte fungerar speciellt bra med tanke på att skolorna börjar då. Jag kan allstå utesluta 9 månader och fokusera på 6 månader.

OM (observera, OM) jag väljer att förlänga har jag rätt till att önska stat där jag vill bo. Jag som alltid har haft en liten förkärlek för Californien, så skulle det förmodligen bli nummer 1. Jag har en alldeles underbar familj hemma i Sverige som jag saknar, men jag vet att ni alltid kommer finnas kvar, oavsett om jag förlänger eller inte. Jag ser mitt au pair år som en "once in a lifetime" möjlighet och ser egentligen inga anledningar till att packa ihop och flytta hem igen. Hur awesome vore det inte att förlänga 6 månader och hamna i Californien? Jag älskar verkligen den familjen jag bor i nu och vet att jag inte kommer klara av att säga hejdå till dom när mitt år är över. Men om jag väljer att förlänga så vill jag nog göra det någon annanstans, inte på grund av att jag vill bort härifrån, utan för att jag vill ut och se mer saker.

Så, som ni hör är jag oerhört delad i detta. Vi får helt enkelt se hur saker och ting går. Jag har som sagt vad 8 månader kvar här och vem vet, efter 12 månader kanske jag är totalt trött på att vara au pair (omöjligt!).

Nu ska jag måla naglar och fixa mig. Kvällen bjuder på barhäng.

Playdate

Vi satte av mot en playdate med Lucile och Carver, vilket innebar

pannkakor, kakor, en himla massa lek och så utklädnad.

Lucile (fransk au pair) och Carver.

Mr. Wonderpants!

Urcharmiga Carver som är hostkid till Lucile.

Eli lyckas alltid hitta underliga saker. Tycker att denna bild

förklarar hans humör under denna dagen rätt bra - trött och

extremt lättretlig.

Meeeeeeeeeen han är fortfarande världens sötaste.

Ja, som sagt, vi spenderade hela förmiddagen hemma hos Lucile. Hon bor i ett typiskt amerikanskt hus så det var skojsigt att hänga där. Speciellt med tanke på att hon är supernormal och kul att umgås med. Jag och Eli bakade kakor kl 9 på morgonen som en liten tack-för-att-vi-får-komma-över present. Dom uppskattades. Sen hade Eli creative movement (typ danslektion) och efter det slutade jag. Torsdagar bjuder på skola så som vanligt spenderade jag hela kvällen framför skolbänken. Idag var det helt okej, jag var trött men lite kaffe och skittles hjälpe till. Och så fick jag A- på denna uppsats, score igen.

Jag vet inte vad som försigår med mina händer men just nu är dom knallröda, varma och irriterade. Jag smörjer och smörjer men vet inte hur jag ska bete mig. Och det värsta är att det alltid startar sekunden som jag kliver in i klassrummet, helknasigt.

Imorgon jobbschema; Tomt. Förra gången mitt schema för fredagen var tomt innebar det att jag var ledig. Så jag antar att jag är ledig imorgon, eftersom morgondagens schema är som sagt tomt. HÄRLIGT. Jag ska städa. Perfekt. Jätte kul. Däremot är det så fruktansvärt himla ostädat i mitt rum. Vilket man egentligen inte kan se. Kläderna är vikta och skrivbordet/sängbordet är inte hemskt stökiga. Men det värsta finns BAKOM skrivbordet/sängbordet, sängen, byrån, papperskorgen och så handfatet. Jag måste dammsuga med andra ord. Imorgon är det ju en vecka kvar tills jag fyller 20 (ja, jag vet, himlans vad jag tjatar om det där..) så på något vis ska det firas. Jag har ju hittat min personliga utköpare på krogen, så fest var det här!

February, 9.

Ny favoritring som egentligen är lite förstor. Nu letar jag efter ett finger som den kan passa på. Den är nämligen förstår för både lång- och ringfinger. Perfekt på tummen men där vill jag ju inte ha den. Dilemma Dilemma. Angående gårkvällens inlägg så vill jag medge att jag är färdig med ytterligare en uppsats. Tror dock att jag skrev en argumentation och inte alls en exemplification uppsats. Men vem bryr sig egentligen?

Jelly Beans. Buttered popcorn. Tiramisu. Cinnamon. Root Beer. Strawberry Daiquiri (kreta-nostalgi!). WOW! Chocolate. Roasted Marshmallow. Baja margarita. Strawberry cheesecake. Ja, USA ni kan era grejer. Men vem sjutton vill äta jelly beans som smakar EXAKT som smörpopcorn? Det smakar verkligen smörpopcorn. Och så förstår jag mig verkligen inte på godis med kanel smak. Det smakar inte kanel, utan Cinnamon (vilket är engelska för kanel, men deras kanel smakar inte som våran, tycker jag). Det är starkt och smakar underligt. Jelly Beans ska vara sura och syrliga.

Förövrigt så funderar jag på att färga håret mörkare. Jag har inte haft bra hårdagar dom senaste veckorna och börjar verkligen tröttna. Antingen klipper jag det kort eller färgar det mörkare. Måste säga att alternativ två lockar mest...

Imorgon ska jag och Eli på playdate. Vi ska över till franska au pairen på Pancake party! Därför måste vi baka imorgonbitti, någonting som vi två har blivit grymma på. Allt tack vare Eli. Allvarligt. Han är kungen i köket.

Och så fyller jag 20 om 9 dagar, ni som hade glömt det...

We are no super heroes.

Uppsatser. Det spelar ingen roll att dom endast är 2 sidor långa, dom är fortfarande en ren pain att skriva. Idag skriver jag på min "exemplification essay" där jag tar upp det viktiga kring Texting While Driving. Visste ni att smsning/telefonpratade under en bilkörning kan jämföras med bilkörning efter 4 drinkar? Ingenting man tänker på. Att få ett sms under tiden man kör, och att svara på detta tar endast ett par sekunder, men under dessa sekunder förlorar man otroligt mycket koncentration på det som sker runtomkring en. Om någon skulle be mig att köra bil med stängda ögon i dessa sekunder så skulle jag aldrig göra det. Men det är ungefär samma sak. Jag kollade på flertalet videosar om detta och blev mer än förskräckt. Synd att egna åsikter inte är tillåtna i uppsatsen, då hade det inte vart några problem att skriva. Nu är jag lite fast på min andra paragraf (utav 5) och börjar bli lite stressad då uppsatsen ska vara klar på torsdag. Vi ska även dela ut dessa uppsatser i klassrummet och läsa igenom allas, vilket gör att prestationsångesten över att skriva en bra uppsats ökar. Imorgon är jag ledig mellan 8.30-13.30 vilket gör att jag har ett par timmar då jag kan sätta mig i lugn och ro och fortsätta skriva. Enda problemet; halvt snöstorm utanför och 50% chans att skolorna stänger imorgon, vilket innebär två barn hemma --> inget pluggande.

It can wait.

Jag har, till min lycka, insett att Eli älskar all städning som inte har

med han själv att göra, det vill säga hans egna grejer. Vem kunde gissa

på att denna köksmopp skulle kunna glädja någon så mycket?

Jag kände för lite lunch ute, så efter Pee Wee sport lyxade vi till det

lite med Blueberry pancakes. Och sirap såklart.

Dock är amerikanska pannkakor inte min favorit. Just nu är jag inne i

hej-jag-älskar-soppa humör.

Jag bara älskar bilden.


"REBECKA, YOU HAVE TO SEE THIS! Look, you didn't
burn the cupcakes!!" Eli är väldigt tveksam när det gäller min
bakning. Detta blev dock ett bevis på att även jag kan göra saker
utan att bränna dom.


Vi crazade till det lite med frosting. Rosa och grön.




Och så tokiga blev dom inte. "OH, these are really fancy Rebecka."

"Can we take a picture of us when we're kissing Rebecka?"

Ytterligare än sån där alldeles perfekt dag. Vi har haft många sådana på sista tiden. Och ni anar inte hur goda cupcakes blev. Och fina. Jag hade lite dåligt samvete när vi började äta dom...

Jag har en katt i knät som bitar på håret och naffsar på mina armar. Tror hon känner att jag lägger mer uppmärksamhet på datorn och inte henne. Idag har det vart ett par plusgrader med strålande sol. Min värdmamma köpte en jacka till Charlotte för ett par dagar sedan som jag självklart förälskade mig i. En blå lite tjockare parkas. Självklart tyckte inte Charotte samma sak (den var ju inte rosa...........). Men efter att jag beklagat mig så mycket över att jag vill ha en likadan, ringde Sue idag för att berätta att hon köpt en likadan till mig i den största möjliga barnstorleken. Jag som verkligen behöver ha en extra jacka kunde inte vara gladare. Och vet ni vad det bästa är? 22 dollar. 150 spänn. OHYEAH!

Jag funderar även på att döpa om mig. Rebecca. Här är i USA har man ju ingen aning om vad CK stavning är..och så gillar jag Rebecca. Fast jag skulle ju aldrig ändra det på pappret, officiellt. Men om folk frågar. Nej nu fes katten. Äh fy vad det luktaaaaaar!

February, 5.

En låt som spelas varje gång vi är ute. Just nu sitter jag med hörlurar och ljudet på högsta och bokstavligen hoppar i sängen. Åh så glad jag är. Låten får alltid hela baren att gunga. På grund av kvällens "snöstorm" bestämmde vi oss för att ställa in kvällens utgång, så jag skapar lite party här istället. För mig själv iförsej men det gör inte så mycket. Självständiga Rebecka. "I GUESS THE CHANGE IN MY POCKET WASN'T ENOUGH AND I'M LIKE, FUCK YOU AND FUCK HER TO!". Im sorry for some inappropiate words but I can't ignore the right lyrics. Och nej, jag har inte druckit alkohol, jag är bara på otroligt bra humör. Och så vill jag skriva på engelska, men eftersom att majoriteten utav mina läsare (dom få jag har) är svenskar så låter jag bli det. Det känns lite småunderligt såhär efter 3 månader i staterna när man tappar dom svenska orden och inte dom engelska. Som i meningen ovan, inappropiate. Opassande. Men det minsann ett tag innan det dök upp. Det känns lite kul tycker jag. Lite amerikan känner man sig.

Igår var jag ute på middag med den nya franska au pairen i området. Hon är lite äldre än mig men supertrevlig, så henne känner jag verkligen att jag kan umgås med. Efter middagen bjöds det på utgång, en mycket trevlig sådan. Folk här är så otroligt trevliga och man känner sig alltid otroligt välkommen. Nästa vecka är det bacheloretteparty för Chelseas bästa kompis som gäller, och jag känner att det inte går att missa. Dessutom ska vi fira fransyskans födelsedag och ha lite pre-party inför min 20 års dag. Fast om någon i baren frågar om min ålder är alltid svaret detsamma; I'm old enough.

february, 3.

Jag gick in på dagens engelska lektion med en "break-a-leg" attityd och klev ut ur klassrummet med svansen mellan benen. Ibland vill jag ställa mig upp och skrika; "WHAT THE HELL ARE YOU TALKING ABOUT?" Ursäkta ordvalet men ibland är det otroligt frustrerande att inte förstå allting som någon säger. Eftersom jag har gått 12 år i en SVENSK skola och eftersom svenska är mitt modersmål (neeeeheeee?!), så är jag inte van att sitta på en lektion och inte förstå allt. När läraren sa; "Now you're gonna look through this piece of text, find the thesis statement and 3-4 examples that improves the thesis statement, try also to think about the smell, taste, touch and sight that this text gives", hade jag absolut ingen aning om vad jag skulle göra. Eller egentligen hade jag det, men det spelade ingen roll hur många gånger jag läste den där förbanade texten, jag hittade inte thesis statement och när det blev min tur att förklara min text, visste jag inte vad jag ska skulle säga. Jag hade en dålig kväll helt enkelt. Jag känner mig okreativ och inspirationslös när det gäller engelska skrivning. Dock kändes det helt okay när jag fick tillbaka förra veckans uppsats med ett B+ markerat i högra hörnet. SCORE.

Förövrigt så tipsar jag alla i min generation att ta en titt på Jersey Shore. Människorna är kalasroliga och hela programmet är totalt tvistat.

Eftersom jag lärde mig att göra inbakade flätor i förrgår (ja, bättre sent än aldrig) så ska jag spendera resten utav kvällen i försök att göra två på mig själv. Imorgon är jag ledig och tar därför sovmorgon någon timme. Sen ska jag packa på mig kläder och promenera downtown (1 mile =1,609 kilometer), vilket kanske inte låter speciellt mycket, men eftersom jag bor i ett land där befolkningen är VÄRDELÖSA på att faktiskt använda sina ben till vad dom är skapta för - att promenera, känns det otroligt bra. Jag ska låna lite böcker på biblioteket, köpa mig en kaffe och bara njuta. Varför? Min bil är trasig (min värdmamma gick lite bananas på kopplingen här om dagen) och vem har dött av lite promenad?

February, 2.

usa + snöstorm = snowday, det vill säga en dag när skolorna är inställda.

För oss au pairer betyder det ytterligare en (eller flera) barn hemma.

Vi startade dagen otroligt bra och slutade den på samma sätt.

Jag är inne i en "dockperiod" och kan sitta i timmar och

fläta håret på Charlottes American Girl Dolls.

"Rebecka, Rebecka, take a picture of me, pleeeeeeease!"

I heart you.

BIG KISS


Världens bästa.

Ja som sagt, amerikanska folket är inte speciellt tuffa när snön anländer. Det räcker med ett par centimeter och alla skolor ställs in. Själv har jag aldrig vart med om att skolan i Sverige stänger på grund av lite nysnö. Aldrig. Men jag klagar inte, denna dag har vart supermysig. Båda barnen hemma och idag har dom vart ytterst duktiga på att leka tillsammans, själva. Jag har suttit på Charlottes säng och flätat hår på dockor mest hela dagen och ungarna har lekt själva. Jag och Charlotte spenderade en halvtimme ute (tills dess att vi frös så vi skakade...nästan) och vi har nog aldrig haft så kul tillsammans, bara vi två. Igår åt Eli pasta för första gången på minst 2 år och guess what? Killen gillade det. Och så gjorde vi egna Chicken Fingers idag. Både jag och min värdmamma var en aning oroliga, eftersom att ungarna är så pass kinkiga när det gäller mat. Men båda åt så glada är vi. Just nu pendlar jag mellan datorn och skolboken. Det är svårt att koncentrera sig på "research paper" när Teen Mom 2 går på tvn. Ibland är det svårt att INTE kalla människor iq-befriade idioter.

Jag fyller vuxen om 16 dagar.

ett hundra dagar

Ja, bilden har ju inte speciellt mycket att göra med dagen idag förutom det faktum att jag idag firar 100 dagar i staterna! Tjoho! Denna bild är tagen då familjen plus kusinerna klädde upp sig och gick ut och äta för att "fira" min avresa. Apropå att "klä upp sig" så känns det inte som om jag har gjort det på dessa 100 dagar, minus thanksgiving och julafton. Annars skuttar jag runt i kläder som jag aldrig någonsin skulle ens tänka att sätta på mig om jag befann mig hemma i Sverige. Allt ska vara så bekvämt som möjligt. Superduper tajta jeans och någon kort liten tröja är inte speciellt jätte bekvämt när man jobbar med barn. Fast jag saknar dom där "lite snyggare" klädesplaggen. Att skutta runt i ett par snygga kängor (här går alla i mysiga uggs.....), ha en snygg skjorta, skinnjacka och ett par TAJTA (!!!!) stuprör med asabasa massa smycken. Precis som det ska vara. Här har ingen det. Om man inte åker till upstate New York eller befinner sig i en storstad såklart. Här har folk inte den typen utav kläder på sig, vilket resulterar i att även jag ändrar klädstil. Men det håller nog inte sådär jätte länge, jag saknar mina kläder. Jag har inga planer på att skutta runt på Örebros gator i dessa "tråkiga" kläder. Ja, jag är fortfarande inställt på Rättsvetenskapliga programmet i Örebro. Det skulle sitta fint det.

Och så vill jag passa på att tacka min föräldrar för min uppfostran. Alla gånger jag klagat på erat vis att uppfostra, tar jag hjärtligt tillbaka. Det är inte förän man flyttar och får uppleva annat som man inser hur himla bra man själv har det. Allt tack vare sina alldeles egna föräldrar. Puss.