16:48

Här sitter jag och studerar. Låter bättre än vad det är. Jag tänkte jag skulle vara förberedd inför högskoleprovet som äger rum så sent som i Mars. Men det är bara att inse - jag blir inte smartare med åren. När man har svårt med matte och dessutom inte läst ämnet på 3 år så inser man vilka problem man har. Och kommer få. 75% av provet är ju matte. Blir tokig. Förhoppningsvis får jag mig en otroligt god natts sömn innan, för det är nog det enda som är möjligt.

Hemma är jag alltså. Hade egentligen inte tänkt att fortsätta skriva. Är rätt säker på att INGEN läser iallafall. Plus att jag är fruktansvärt trött på att känna "stressen" över att man måste skriva. Så är det. Men jag trivs hemma i Sverige. Bättre än jag trott. Nu letar jag jobb... och pluggar som sagt.

Sliter snart håret av mig.

unfair.

Världen är så fruktansvärd orättvist. Jag blir alldeles arg bara utav tanken. Så mycket ont som många människor behöver stå ut med. Så många människor som måste lida och ha ont, medans onda människor med onda tankar kan leva vidare som vanligt. Inte förlora någon i sin närheten. Inte behöva vara med om att förlora ett barn, eller en föräldre. Människor som sätter andra i fara men som själva kan gå igenom en livstid och inte drabbas utav någonting. Det är så orättvist att normala, vanliga människor ska behöva få gå igenom den smärta som dom gör. I dag ligger Kvicksund i sorg. Jag känner inte tjejen men jag vet mycket väl vem hon och hennes familj är. Det är inte meningen att man ska dö vid 16. Det är inte meningen att en föräldre ska behöva gå på ens dotters begravning och det är meningen att någon ska behöva förlora en bästa vän i sådan pass tidig ålder. Det gör mig så arg. Jag känner mig bruten, även fast jag inte är nära varken henne eller hennes familj. Vad är meningen med att leva i 16 år och sedan dö tack vare en hjärntumör?

Nej. Livet är fasen inte rättvist och det är verkligen dagar som denna som får mig att uppskatta allt och alla jag har runt omkring mig.

Home.

Jag lever och jag är återigen tillbaka i Sverige. Även jag hade svårt att tro att det faktiskt dags att flytta hem igen, och fy bubblan var svårt det var att försöka acceptera och sedan stå där på flygplatsen och veta att man lämnar landet man bott i över ett år. Att säga hejdp var fruktansvärt men jag behövde verkligen semester så varför inte köra 16 dagar i california? Underbart. Vi hade det så himla bra. Favoriten blev los angeles. Där skulle jag inte tacka nej till att bo. Eter denna välbehövda semester var det alltså dags att entra Sverige. Där mäöttes jag av både familj och överraskning utav världens finaste vänner, som fick hemkomsten att kännas väldig mycket bättre. Jag har världens finaste tjejer och så jag har saknat dom. Nu har vi massvis att ta igen och det börjar vi med en lunch på tisdag. Får se hur länge denna blogg finns kvar. Vi får väl se. Just nu ska jag bara leva livet som svensk. Det var ett tag sen. Hej.

Hollywood, LA.

Klockan är snart 6. Vi springer alla runt i rummet och försöker packa våra väskor. Jag är dock klar, så jag tyckte att en sväng med datorn kunde vara trevligt. Just nu befinner vi oss i Hollywood, tro't eller ej. För 16 dagar sedan lämnade jag Camden och imorgon lämnar jag California. Det betyder att jag lämnar usa. För att flytta hem till Sverige. Sverige. Jag trodde att om jag inte tänkte alldeles för mycket på det, så skulle dagen försvinna. Men nu sitter jag här och ska lämna det här landet imorgon. Helt galet. Jag vet fortfarande inte om jag är redo att flytta hem. Jag vill bara inte lämna usa. Jag älskar ju usa, hehe.

Imorgon flyger vi från Los Angeles kl 15 amerikansk tid. Sen landar jag i Sverige ungefär 17 timmar senare. Jeez. När jag är hemma igen kommer det bilder och en förbaskat stor uppdatering om dessa dagar i California.

så. mitt sista blogginlägg i usa.

aaaaaahg.