Jag svettas.
Det är minst 30 grader i mitt rum. Ute är det självklart helt vindstilla vilket resulterar i att jag inte får någon luft i rummet över huvudtaget. Att ha sovrummet på övervåningen bokstavligen suger.
jag sitter och planerar. Stirrar mig blind på flygtider, flygpriser och liknande. Imorgon ska första betalningen utav California resan betalas. Detta betyder att det är ca. 3 månader och 10 dagar tills jag lämnar Maine. Detta gör mig orolig. Panikslagen. Får ångest. Är jag redo att lämna? Verkligen inte. Spenderade hela helgen på båt, olika öar, grillning, öl i röda partymuggar, otroligt trevliga människor, nära vänner. Jag är inte redo att lämna alla. Att jobba sin sista dag och 2 dagar senare behöva lämna det som jag idag kallar för hem. Lämna alla som stöttat mig under mitt år i usa. Alla vänner som försöker övertyga en om att man ska stanna. Människor man tycker om, människor man älskar, människor man är van att ha runt omkring sig. Människor som jag aldrig trodde jag skulle kunna knyta så pass starka band med. Det gör ont, så fruktansvärt ont. Vanligtvis umgås au pairer med andra au pairer, och då sitter alla i samma sits, alla ska en dag lämna platsen man spenderat det senaste året på. Jag har amerikanska vänner. Jag umgås i stort sätt bara med lokala människor, vilket gör att jag är ensam om detta. Jag är den enda i min vänskapskrets som ska lämna. Alla andra stannar. Alla andra är kvar i usa medans jag ska flytta "hem". Hur blir saker och ting när jag kommer hem? Är det likadant som det var innan jag flyttade? Har folk och saker förändrats? Kommer jag trivas? Är jag dum som väljer att inte stanna kvar? Kommer jag någonsin att kunna ta mig tillbaka till Camden?
Frågorna flyger runt i huvudet. samtidigt som jag måste lösa flygbiljetter, plats att eventuellt låsa in resväskan. Jag har ärligt talat inte ens talat om för min värdfamilj att jag helt säkert inte tänker förlänga, eftersom jag för bara en vecka sedan var säker på att jag skulle. Hur säger jag det utan att såra deras känslor? Hur sska jag berätta för barnen?
Hemskt.
Inte konstigt att man känner sig stressad.
Fan också.
klart det blir jätte tufft att lämna dem Becka men det kommer det alltid att bli även om du stannar ett tag till. Dagen kommer när du en dag ska hem i alla fall och det kommer alldeles säkert att kännas lika illa då också, var så säker på det!!! Vi längtar såååååååå mycket efter dig ska du veta!!! mormor, Molle, Musse...dom som är gamla Becka glöm inte att de inte kommer finnas kvar i en hel evighet heller! Du kan alltid åka och hälsa på i Camden lilla gumman, så långt bort är det ju inte.Se till att Chelsea kommer till sverige och sedan kan du hälsa på henne i Camden och samtidigt träffa andra kompisar och familjen! NU VILL VI HA HEM DIIIIIIIG!!!! Puss min lilla älskade gumma och klart du ska koooommmmma hem!!!! Tänk på oss och din gamla mamma här.......
SvaraRadera