-

Hej och hå.
Om jag tidigare i mitt liv har sagt att vardagarna går så himla fort, så har jag aldrig menat det så pass mycket som jag gör nu. Veckorna flyger förbi och snart har jag vart i usa i 2 månader. Om pyttelite mer än två veckor är det julafton. Jag har aldrig lagt mycket fokus på tittandet av kalle anka, men häromdagen kände jag mig bokstavligen ledsen över att inte kunna göra det i år. Det tillhör ju trots allt julen. Det känns fruktansvärt konstigt att tänka att jag inte kommer befinna mig hemma, i kvicksund, på julafton tillsammans med familjen. Jag har aldrig spenderat en julafton utan dom, men i år blir jag tvungen. För i år firar jag ingenting på julafton. Fast om absolut ingenting händer den dagen så tänker jag vara ansvarig för att det gör det. Då tänker jag bjuda på risgrynsgröt, potatis och köttbullar. För det är ungefär det enda jag i svensk-julmat väg som jag kan laga/fixa ihop här bortifrån. Apropå köttbullar så jag ska göra swedish meatballs på lördag.

Just nu känner jag mig otroligt ensam. Detta på grund av att min älskade partner befinner sig cirkus 1,5 timme härifrån. Jag pratar självklart om min älskade kamera. Vem är så pass dum i huvudet att man glömmer den hemma hos Johanna i Yarmouth? - Jo, uppenbarligen jag. Problemet är att svensken åker tillbaka till Sverige den 17 dec. vilket är om ungefär en vecka. Hon är borta över jul och nyår. Detta innebär att jag MÅSTE få tillbaka min kamera i helgen, vilket är lättare sagt än gjort med tanke på att jag jobbar lördag och ska bort på söndag. Johanna, om du läser detta. HUR LÖSER JAG DET HÄR?

puss.