May, 6.

Gick och la mig igårkväll och tänkte; härligt att vara ledig imorgon (fredag) så jag kan sova ut. Dock skulle bilen självklart in på verkstan för att få nya bromsar så det var bara att konka sig upp vid 8. Rätt skönt iochförsej, nu sover jag inte bort hela dagen. Annars hade jag förmodligen fortfarande befunnit mig i sängen.

Just nu befinner jag mig på golvet. Jag försöker städa. Vaknade och hade världens lust att storstäda rummet. Började men kom inte så mycket längre. Rummet är snuskigt dammigt. Teen Mom går på tvn (som vanligt..) och jag har precis slurkat i mig sista kaffedroppen. I fönstret framför mig hänger mina 4 favoritklänningar. Känner mig redo som tusan för sommaren. Dock känns det så himla underligt att jag inte kommer befinna mig i Sverige. Missa alla galenskapet och myskvällar med bästisarna. Samtidigt börjar jag inse att min tid här borta börjar rinna iväg. Hur sjutton gick det så här fort? Jag har halva tiden kvar men om resten av tiden går så här fort, förmodligen ännu fortare så har jag svårt att tro att jag kommer hinna allt jag vill hinna med. Samtidigt har vi stora planer på G så jag ser framemot det så det står härliga till.

Att kliva in på Arlandas flygplats och mötas av familjen eventuellt vänner kommer bli storslaget. Att gå in på ett svenskt café och faktiskt beställa mat på svenska kommer bli underligt. Att ringa ett telefonsamtal och mötas av en svenskröst på andra sidan linjen kommer kännas konstigt. Att gå ut på krogen och träffa ansikten man känner igen kommer också bli underligt. Att inte mötas av barnen när man kliver ner för trappan kommer saknas. Att inte kunna ta cykeln ner till havet och bara sitta där kommer också saknas. Jag undrar om det finns någon där hemma som är villig att fortsätta prata engelska med mig? Kommer allvarligt sakna det. Jag gillar det engelska språket. Undrar om folk kommer tycka jag är underlig om jag beställer mat på engelska. Bara att gå runt på stan och faktiskt höra det svenska språket. Det kommer definitivt ta mig ett tag innan jag vänjer mig. Enda gången jag pratar svenska här är över datorn. Eller när jag försöker lära mina amerikanska vänner att säga ord på svenska. Går sådär må jag erkänna. Svenska språket är svårt.

"So...Rebecka. Do you guys have cars in Sweden?"
Mitt svar blev kort och gott "Really? You americans are STUPID!"
Dock tror jag inte att människan var sådär super allvarlig, men samtidigt skulle jag inte bli förvånad.

Igår avslutades min English college writing course och nu väntar jag bara på betyget.

Ikväll ska det bakas princess castle cake och så utgång på det.
Imorgon är det 7 års kalas. Med hoppborg. Undrar vem som kommer stutsa där?