Okay. Ett par timmar sedan jag sist skrev. Jag befinner mig just nu i chock. Mer eller mindre. Jag ska berätta varför;
Visst att flygplatsen var lite men jag hade ju inte riktigt räknat med att flyga till Boston i ett flygplan i samma storlek som min bil. Helt allvarligt. Jag smsade Chelsea när jag befann mig på flygplatsen i skräck av att planet jag såg utanför var minimalt. Plötsligt börjar det planet röra sig och det tar inte lång tid innan jag inser att det inte är vårat plan. Så vad händer? Jo, ett plan, hälften så stor som det jag nyss såg kör upp. Som en jävla taxi. Plötsligt inser jag också att jag och de andra 5 kvinnorna i väntsalen är dom enda passagerarna. Jag hade himla svårt att hålla mig för garv. Att kliva på planet var ett knep i sig, allt var trångt och litet. Planet hade alltså 10 platser + ett säte för kaptenen. 4 stolar av alltså tomma. Jag sätter mig ner och säger lite försiktigt: "Oh lord, I've never been in a plane this small before..". Kaptenen vänder sig om och säger; "Do you know what, me either!". Ja, man tackar för den. Men kul var det. Upplevelse. Inga toaletter eller mat på planet inte. Kaptenen drack Dunkin' Donuts kaffe och pratade med tanten han hade brevid sig. Ja, det var tillochmed ett passagerar säte näst till kaptenen. Ni förstår hur litet det var. Dom hade trevligt. Han tog kort lite här och där och tog en extra liten runda för att visa oss kustlinjen. Haha. Ja, herrejösses. Jag får förmodligen ytterligare en chock när jag kliver på nästa plan, som FÖRHOPPNINGSVIS är åtmindstone 10 gånger så stort.
jag älskar att flygplatsen har wifi, att jag faktiskt befinner mig i Boston och att jag dricker Starbucks soyalatte.
Visst att flygplatsen var lite men jag hade ju inte riktigt räknat med att flyga till Boston i ett flygplan i samma storlek som min bil. Helt allvarligt. Jag smsade Chelsea när jag befann mig på flygplatsen i skräck av att planet jag såg utanför var minimalt. Plötsligt börjar det planet röra sig och det tar inte lång tid innan jag inser att det inte är vårat plan. Så vad händer? Jo, ett plan, hälften så stor som det jag nyss såg kör upp. Som en jävla taxi. Plötsligt inser jag också att jag och de andra 5 kvinnorna i väntsalen är dom enda passagerarna. Jag hade himla svårt att hålla mig för garv. Att kliva på planet var ett knep i sig, allt var trångt och litet. Planet hade alltså 10 platser + ett säte för kaptenen. 4 stolar av alltså tomma. Jag sätter mig ner och säger lite försiktigt: "Oh lord, I've never been in a plane this small before..". Kaptenen vänder sig om och säger; "Do you know what, me either!". Ja, man tackar för den. Men kul var det. Upplevelse. Inga toaletter eller mat på planet inte. Kaptenen drack Dunkin' Donuts kaffe och pratade med tanten han hade brevid sig. Ja, det var tillochmed ett passagerar säte näst till kaptenen. Ni förstår hur litet det var. Dom hade trevligt. Han tog kort lite här och där och tog en extra liten runda för att visa oss kustlinjen. Haha. Ja, herrejösses. Jag får förmodligen ytterligare en chock när jag kliver på nästa plan, som FÖRHOPPNINGSVIS är åtmindstone 10 gånger så stort.
jag älskar att flygplatsen har wifi, att jag faktiskt befinner mig i Boston och att jag dricker Starbucks soyalatte.
Ja, där ser ni. Jag ljög inte. Så mycket större än en bil är den då inte.
Närkontakt med piloten. Damen till vänster är min nya bästis.
En fin strand någonstans i Boston!
Boston skyline! Woohoo
Boston skyline igen. Trist att vädret inte riktigt var på topp dock..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar