Knox county regional airport. Förmodligen den minsta flygplats jag någonsin har befunnit mig på. Men otroligt söt dock. Har redan träffat en polare, tanten i stolen brevid i väntsalen som sitter och stickar. Jag var lite nervös över besöket på flygplatsen i Boston, men hon ville så gärna göra mig sällskap hela vägen till min terminal, även fast vi inte ens ska till samma terminal. Härligt. Mannen bakom inchecknings disken blev glad över att se att jag var svensk, eftersom hela hans frus släkt är från Varberg. Nejmen hallå. Helt sjukt. Varenda människa jag träffar har någon slags kontakt med Sverige. Men, tillbaka till nuet. Jag sitter alltså på flygplatsen nummer 1. Om 40 minuter lyfter flyget nr. 1 som ska ta mig till Boston. Där landar jag 4timmar innan planet till Orlando lyfter. Detta betyder att jag, om....8,5 timme står på Orlandos flygplats med min familj. Min mamma. Min pappa. Min syster. Min lillebror. Kan inte förstå att denna dag är här. 11 juni. Dagen som för så många andra hemma i Sverige betyder frihet från skolan. Dagen som för mig betyder återförening med min familj. Skulle inte vilja byta ut det mot något annat. Just nu är jag världens lyckligaste. Om 8,5 timme är jag fullbordad.
Jag har saknat dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar