2011-07-07

Ni sitter ni alla på nålar i väntan med att jag ska visa något livstecken - så här kommer det. Lever gör jag. Ohja. Sommaren i Camden är den bästa sommaren någonsin, det är varmt och något så fruktansvärt vackert. Alla människor är beyond trevliga och att spendera timmar i kvällssolen nere vid havet tillsammans med en glass och en god vän är oslagbart.

När jag vaknade i morse hade jag fått mejl från Cultural Care, det vill säga organisationen jag åker med. Det vaknas tydligen hemfärd. Det är dags att sätta sig ner och boka flygbiljett hem. Hem. Hem till Sverige. Hem till Kvicksund och hem till familjen. Hem till vällagad mat och alla fina vänner. Hem till svenskan. Men vad är hem egentligen? Även fast jag har familj och vänner i Kvicksund så har Camden automatiskt blivit mitt hem de senaste månaderna. Att jag har bott i USA i över 8 månader är ofattbart. Även fast jag är redo att ta an mitt eget liv, så kommer jag aldrig bli redo att lämna Camden.

Att jag skulle missa olika sake med att bosätta sig utanför Sverige i ett helt år, förstod jag. Men det är inte förän när saker och ting hemma händer som man egentligen känner av det. Här sitter jag - tusentals mil bort och imorgon (idag svensk tid) fyller två personer år. Två personer som är en stor del utav mig. Två personer som fortsätter att växa och två personer som jag kommer följa livet igenom. För 26 dagar sedan stod jag på Orlandos flygplats. Ut kommer två personer som jag knappt kände igen. Mina småsyskon hade vuxit. Något så fruktansvärt. Folk som känner oss vet att både min syster och min bror alltid har vart "de minsta", och detta var även fallet INNAN jag flyttade till usa. Att min lillebror var min längd kan jag fortfarande inte förstå. Att jag och min syster provade samma kläder inne i affärerna kändes jätte underligt. Dessa två figurer är mina småsyskon, även fast dom imorgon fyller 14 år. Vi har definitivt haft våra stunder, precis som alla syskon har, men jag älskar dessa två något obeskrivligt mycket. Det skiljer 6 år men det spelar ingen roll, min syster är fortfarande min bästa vän och min lillebror kommer jag alltid hacka på, gnälla på och tjata på. Jag kan inte förstå att ni imorgon fyller 14 år. Ni vet båda två att jag önskar att jag befann mig hemma just nu. Men jag är inte längre bort än ett skypesamtal.



Happy 14th birthday sweethearts, I love you.