June, 30.

Imorgon är det dags för mig att få känna mig Svensk igen. Imorgon tar jag mig 1,5 timme bort för att få träffa min härliga svenska vän. Det ska bli härligt att få prata svenska igen, och få träffa människor som är i samma sits som mig. Au pair sitsen. Inte för att det är en dålig sits, inte alls, men det ska bli skönt att kunna prata med dom. Vi ska även försöka trycka in lite midsommar, det vill säga midsommarkransar och köttbullar. Mer eller mindre. Jag har saknat henne och funderar på om det är ok att prata svenska hela kvällen, bara för att. Jag kan påstå att jag känner mig lite mindre svensk här uppe. Inte mer amerikansk kanske, utan bara mindre svensk. Jag antar att jag inte är stark nog att behålla den jag verkligen är - när det gäller utseende, kläder och så vidare. När man umgås med människor som inte riktigt är i ens egen ålder, eller som pratar ett helt annat språk, eller bara är så himla amerikanska, så blir det lätt att man själv faller in i samma spår. Jag är rätt trött på att skutta runt i jeans och en långärmad tshirt. Jag är trött på att alltid ha lågskor, även fast jag hemma vanligtvis inte skuttar runt i high heels så där jätte ofta, men. Jag börjar tröttna på att kika runt i affären efter "jobbvänliga" kläder. Det vill säga tråkiga kläder som egentligen inte gör något om dom får färg på sig, eller ungarnas lunch. Det känns trist att hitta kanonplagg i affären men attt känna "denna har jag egentligen ingen användning av uppe i Camden". Även fast jag egentligen tycker att det är jäkligt bekvämligt att inte behöva fundera på vad man ska ha på sig. Au pairer som bor i storstäder förstår nog inte riktigt vad jag menar. Där klär sig folk precis som man gör hemma - europeiskt mode. Här tar man avstånd från allt som har med "mode" att göra. Inte för att jag utser mig själv som en av dom modetyperna på det viset, men lite vet man väl.

Detta skulle missuppfattas om någon amerikanare där ute sitter och läser mig blogg. Visst finns det mode här också, men det är så fruktansvärt annorlunda än vad det är hemma. Jag är dålig på att sticka ut antar jag. Jag borde köra mitt race helt och håller och bara gå all in på europeiskt mode - vårat mode. Det som gör mig till den jag är. Jag är egentligen en 20 åring som inte har problem att fjanta runt och inte alltid vara speciellt seriös. Genom att umgås med äldre människor tappar man detta. Ja, men ni hör ju hur jag låter. Be Strong Rebecki.

Annars har det vart en bra dag. Vi spenderade förmiddagen hemma i soffan, läste böcker, kramades och pussades och hade det allmänt mysigt. Drog en sväng till parken och sedan till biblioteket när syster kom hem från gymnastics camp. Imorgon jobbar jag endast 5 timmar och sedan bär det alltså av mot Yarmouth. Jag har även fått ledigt på 4th of July vilket känns kanon. God bless America.