lite mera av det dära.

Har spenderat de senaste timmarna med att flyga runt på nätet. Läst en hel del au pair bloggar och då börjar man genast tänka. Vad kommer att hända när jag kommer hem? Självklart kommer jag vara överlycklig över att få träffa alla, men vad händer när jag träffat alla? Vad händer när jag kommer in i den svenska rutinen? Kommer jag tröttna och vilja tillbaka hit? Förmodligen. Hur kommer saker och ting vara när jag kommer hem? Har folk förändrats? Finns människorna fortfarade kvar där? Hur konstigt kommer det inte bli att återigen gå på svenska gator? Handla mat på Ica i Kvicksund. Beställa mat på svenska, dricka svenskt kaffe och äta "normal" mat igen. Att vara med människor som inte pratar engelska längre. Det tar ett tag med ett nytt språk, men sedan hittar man en bekvämlighet och man finner sig själv prata som alla andra här gör. Det komemr bli svårt att släppa allt detta och försöka leva levet vidare hemma. Kommer jag lägga allting bakom mig? Kommer jag börja om på nyss hemma i Sverige och känna att usa bara är en del av det förflutna? Jag vill inte känna så. Jag vill inte känna att usa "bara" var ett kapitel i mitt liv, för det är det inte. Det är jag. USA är jag.

Folk frågar mig hur jag kan klara av att bo där jag bor. För att jag inte bor i California, Boston eller någon annan stor stad där det rättare sagt kryllar av människor. Jo men det är klart att det hade vart skit coolt. Hamnat i San Fransisco eller New York. Alltid ha massvis med människor runt omkring sig. Men vad folk inte förstår är att jag valde att komma hit. Jag valde faktiskt att flytta till just Maine av alla stater. Jag valde att flytta in i en värdfamilj som fick mig att känna mig som hemma och jag älskade tanken av att kunna träffa amerikanska kompisar. Vilket jag gör fortfarande. Att vara den enda som inte är amerikan är helt otroligt och jag älskar det. Jag hade aldrig valt att komma någon annanstans. Även om det är tufft ibland, även om det ibland är jobbigt att vakna och inse att man ska jobba ytterligare än dag, men är det inte så vart du än befinner dig? Camden kommer alltid att vara "hemma" och det kan ingen ta ifrån mig.

Jag vet inte riktigt vart jag ville komma med detta. Men känslorna är blandade. Det ska bli skönt att komma hem, bo i mitt hus, äta svensk mat, ringa mina svenska vänner, spendera tid i en stad jag verkligen känner, men samtidigt är jag så sjukt orolig för att jag ska lämna allt detta, lämna alla. Folk som har gjort mig till en bättre människa och folk jag kanske aldrig kommer träffa igen.

Det gör ont, precis som igår.
Jag vill inte åka, men jag vill hem till Sverige fast jag vill inte lämna usa.