språk.

Det är underligt det där med språk. Nu har jag pratat engelska i stort sätt varje dag nästan tio månader tillbaka. När jag pratar svenska med någon är det lätt att det låter som en dålig, svensk ungdomsfilm. Ni vet dom där filmerna som aldrig riktigt lyckades och där skådespelarna egentligen är urkassa. Deras röster är falska och innehåller egentligen ingenting annat än ljud. Tonlöst. Finns inget djup i det hela. Som om jag inte kan få fram dom känslorna jag vill leverera. Som om jag inte kan förklara mig på ett korekt sätt. Precis så låter min svenska. Jag vill inte prata svenska.

Kommer komma hem till Sverige och fortsätta prata engelska. Mestadels på grund av att jag är super skraj att jag ska glömma den "amerikanska" jag har fått, och för att svenskan låter...rolig.