Hur kommer det sig att allting blir himla intressant när det inte finns tid för det? Jag har en halvtom uppsats framför mig. I högra hörnet står det klart och tydligt; Due date, March 17. Det vill säga imorgon. Jag har sagt det förut, jag får pris i att skjuta upp saker och ting tills sista minuten. Just nu skriver jag om regnskogsskövling. Lagom intressant. Jag upptäckte nyss att jag har använt mig till mesta dels utav svenska källor, jag undrar om min lärare kommer acceptera det.
Förövrigt vaknade jag i morse med världens mörkaste ringar under ögonen. Jag har nog aldrig i hela mitt liv haft riktiga ringar under ögonen så jag befinner mig fortfarande i chock. Jag ser sjuk ut. Bokstavligen sjuk. Det enda som fattas är en sjukhussäng. Jag är inte sjuk såklart, men tittar jag mig i spegeln så börjar jag verkligen undra. Vänta, dom är röda. Ringarga. Och lite svullna. Undrar om jag har fått en allergisk reaktion eller något.
Mina planer är att kunna skriva klart uppsatsen innan jag börjar jobba, vilket är om 3 timmar och 15 minuter. Så jag kan gå till gymmet och sola ikväll.
Jobba, plugga, jobba, plugga.
Hur går det för dig med uppsats och mörka/röda ringar...? Kanske näst på tur i ditt liv att få ordentligt med sömn och sedan även lite lugn och ro, eller....!Man ska aldrig skjuta upp saker för länge vet du, det blir bara mer jobb. Bättre att göra lite åt gången än allt på en gång!!!! Puss och kram älskade gumma
SvaraRadera